Idag är en väldigt jobbig dag för mig. Idag är detden dagen jag verkligen önskar inte fanns.
Det har gått 6 år sedan min fina kusin togs ifrån mig. Cancern vann och min kusin förlorade.
Han var så himla stark! Jag vet att han har det bra där han är nu, att han inte behöver lida mer,
men jag önskar att du fanns kvar, utan cancern. Du var nog den bästa människan på hela jorden.
Jag kommer ihåg hur glad jag var inför varje helg ni skulle komma till oss. Du gjorde mig lycklig och
inga problem fanns, när du fanns. Jag kommer ihåg alla gånger vi hälsade på dig på sjukhuset och hur
glad du blev av att se oss. Jag kommer ihåg när vi kollade på film och vi höll varandra i handen, minns
hur glad jag var att få vara dig nära. Du var helt utan att tveka den bästa kusinen man kunde ha.
Jag minns även den gången mamma berättade för mig och min bror hur dålig min kusin faktiskt var!
Vi visste att du var dålig men inte så dålig. Att höra från ens mamma att han kommer dö inom en snar
framtid gjorde att jag brast ut i gråt. Jag var så chockad över att du var så dålig, att cancern hade tagit över.
Allt efter att tiden gick med vetskap att du skulle då såg man hur sämre och sämre du blev. Jag fick iallafall
se dig i 4 månader efter att jag hade fått veta.
Samma dag som du togs ifrån mig så kommer jag ihåg hur du på morgonen vaknat upp och sagt "kan jag få kulorna". Han ville ha kulorna för att träna upp sina händer så han kunde få spela wow. Data var hans största
hobby. Men samma dag senare på kvällen blev du sämre och jag var på halloween fest och mamma ringde
och frågade om jag skulle följa med. Jag sa "nej" för jag var inte beredd på att du skulle lämna mig.
Jag skulle sova hos min kompis. Jag skickade ett sms till min andra kusin "hur mår andreas?", han ringde
tillbaka 2 minuter senare och berättade att 21.25 somnade han in, ungefär samtidigt som jag smsade, jag
kände på mig att allting inte stod rätt till. Min bror kom och hämtade mig och vi åkte dit. Jag hade gråtit
så mycket att jag hade slut på tårar och att jag var kissinödig hela tiden. Vi satt där och kollade på dig i
flera timmar tills dem hämtade mig. Vi bad för dig och tog förväl. Jag pussade dig på kinden och sa "hejdå".
Det var ett hejdå som jag aldrig ville vara med om. DIn begravning var så himla fin, jag grät och grät. Det var
inte förrän jag kastade ner en ros till dig som jag förstod att detta var på riktigt. Min älskade kusin fanns inte
mer. Jag har en stor ångest över att jag inte varit vid graven idag, men jag lovar dig att när jag fått körkort
ska jag besöka dig så ofta jag bara kan. Jag ska ta med min gitarr och sjunga för dig. Jag tror inte någon
förstår hur mycket du betyder för mig, hur starka band vi faktiskt hade! Jag kommer älska dig förevigt, de vet du!
♥♥♥
