Mitt liv känns så fruktansvärt meningslöst, helt seriöst vet jag inte vad jag lever för. Visst jag kan leka glad trots insidan bräns sönder sakta men säkert. Jag är inne i min höstdepression men iår är den extra jobbig med allting.
- Min ångest och hat till kroppen växer för varje dag som går, saknaden efter min kusin andreas blir bara större och större, min stora rädsla tar över mig själv, min bror trycker ner mig mot bottnen, kan ej koncentrera mig i skolan därav att jag inte får bra på prov osv= alla lärare typ hatar mig.
Det är inte lätt att känna sig så hatad och helt jävla värdelös. För det är precis vad jag är. VÄRDELÖS.

Jag är så fruktansvärt trött på mig själv och hur jag ser ut. Alltså jag verkligen spyr. Jag är verkligen tjock, valkar sig när jag sitter och magen står ut när jag står upp. Fml. Jag ska skriva upp en lista som jag vill ändra osv och sedan checka av när jag lyckats med det.