thesize

Nu äntligen håller vi på att renovera rummet som kommer bli mitt, har jag tur är det klart tills ihelgen. Jag är så glad. Har väntat på detta i så många år nu och äntligen ska det  bli mitt, Därför uppdateringen blir som den blir + sommarskolan som är tråkig ashell! 

 

Nu snart ska jag åka in och sola med J och Pehr, andra handsval är jag men idag accepterar jag det. Är så himla trött på att jag alltid är så jävla snäll mot mina vänner som tyvärr inte behandlar mig likadant. Tillexempel lånar jag ALLTID ut pengar men får sällan tillbaks dem och jag säger inte till. Klart som fan man kommer ihåg om man är skyldig någon pengar? sammanlagt är det bortmot 700kr som jag lånat ut till mina kompisar. SUGER. 

Sen om någon av dem är sjuka så skriver jag alltid att dem får krya på sig för det tycker jag är en självklarhet, ellerhur? Men aldrig får jag höra dem orden, aldrig. Känns bra att dem tycker om en. 

 

Det känns verkligen att jag är det femte hjulet i vårt "gäng". J (kompisen jag känt längst) och E är som bästavänner, snackar och träffas hela tiden och sen M och E är som bästavänner (har dem typ alltid varit) och det gör mig till femte hjulet. Jag har ingen att prata med. Jag har ingen bästis som jag kan berätta allt för, hur dåligt jag mår osv. Nej det har jag inte. Dem frågar ALDRIG mig hur jag mår och om dem skulle göra det för ovanlighetensskull så svarar jag "jodå" och det "okej :)" typ även fast dem VET att jag inte alls mår bra. ÅH JÄVLA PISS vänner även fast dem är mina "bästavänner". vill så himla gärna ha en bästis, en som kan veta allt om mig. Jag är så jävla ensam.