thesize

Jag går med så mycket tankar och funderingar i huvudet. Jag sprängs snart. Jag går igenom mina dagar med tårar i ögonen. Jag är så trött på att låtsas att allting är bra. Jag är så trött på att känna såhär. Innan har jag haft riktig dödsångest, jag har varit så rädd för döden. Men nu känner jag att jag inte är det längre. Visst får jag dödsångest när jag åker bil snabbt eller tanken av cancer men annars så nej. Vad är det för tecken egentligen? Att gå från riktig rejäl dödsångest till nästan inget. Trodde jag aldrig skulle kunna säga det. Men det hade varit så skönt att få lämna denna sidan och bege mig till det andra lugna sida. Där det inte finns något rätt och fel. Där man inte behöver bry sig. För så som jag mår, vill jag inte leva. Jag känner att jag är färdig på någotvis även fast jag bara är 17år. Det finns ingenting jag glädjs av på riktiigt. Verkligen inget. Jag vet vad jag vill och ha men det räcker inte. Mina dagar går ut på att göra fake leenden och att överleva dagen. Och vad är det för liv egentligen? Inget bra liv överhuvudtaget. Jag är så trött. Trött på allt.