Min bror som jag har skrivit om innan som har typ adhd, för tillfället hatar jag honom så mycket. Nu blev han förbannad för pappa hade sagt till honom att skita i filten och jag vill alltid ha den väck och vikt. Han släppte inte förbi mig och han bara "sluta nu jag kommer få damp annars" och då svarade jag bara med att det kommer jag med. Han släppte inte förbi mig och sen släpper han så jag kan gå in i mitt rum och då säger jag typ "sär" och då kommer han gåendes snabbt och puttar mig, sen säger jag typ "wow vad rädd jag blir" och då tar han tag om min nacke hårt och sedan puttar mig fram igen. Jag kallar han "psykfall" och då kommer hoten från han. Att mina små 2"blatte" kompisar ska passa sig, och jag umgås inte så mycket med dem han menar, och han nämner killen jag sov hos efter nyår typ att han ska kontakta honom. Jag blir inte förvånad om han gör det men då kan han fan räkna med att jag ALDRIG pratar med honom. Kommer heller inte gå till skolan mer. Jag pratar i stortsett inte med honom längre TYVÄRR och det är en ganska konstig relation så jag vet inte vad jag hade gjort om han hade kontaktay honom.. OCH jag tror nog fan att han hade kunnat slå mig oxå om det hade behövts garanterat. Men då jävlar säger jag bara, jag hade fuckat ur total. Det störigaste med min bror är att han tror jag är rädd för honom och att han förväntar sig att jag INTE ska vara kaxig tillbaka till honom när han är kaxig mot mig. Han tror jag ska ta emot skit så lätt. Jävla idiot, Är så förbannad på honom. Så mycket han har skadat mig, så mycket han har kränkt mig, så mycket han har sparkat på mig när jag redan legat ner. Han är helt klart en del utav mina problem. Men grejen är det att annars är han så snäll och go, men det är när han får sina ryck han fuckar ur och det accepterar jag INTE! Tänker inte prata med han nu inom det närmsta iallfall. Nu ska jag göra vid mig och sedan dra in till stan för att äta med några tjejer och kolla på en föreställning. Har ångest inför ätandet och tänkt på vad jag ska äta men eftersom jag inte vet vart vi ska äta någonstans blir det svårare. Jag hoppas och håller tummarna för att det inte blir en pizzeria!!
kalas nu och min bror tog med sin mya tjej. skulle hämta kaffe till min bror och tror ni inte jag spiller ut ett glas vatten? joo självklart alltsåå jag vill dö nu. skäms som fan.
kalas nu och min bror tog med sin mya tjej. skulle hämta kaffe till min bror och tror ni inte jag spiller ut ett glas vatten? joo självklart alltsåå jag vill dö nu. skäms som fan.
Hela dagen idag har varit i stort sett skit. Kan inte påstå att jag är nöjd med maten idag, har sån ångest över det..
Var iallafall på möte med min mentor idag och samtalet kallades "pedagogisk utredning". Dem är oroliga över mig för dem ser väl att det inte går så bra. Har 3 F-varningar vilket är katastrofalt dåligt jag vet men så går det när man mår dåligt och jag ska vara glad över att jag inte har fler faktiskt. Fick reda på vad jag har i dem andra ämnena och många av dem blev jag sjukt chockad och besviken över, är fortfarande förbannad över det faktiskt. Känns ungefär som man har varit "duktig" i onödan. Iallfall på det mötet skulle man komma fram till vart problemet låg och vad det är som är jobbigt osv. Efter att vi hade fyllt i några frågor så såg han att jag blev blank i ögonen och då kunde djag inte hålla tillbaka längre. Tårarna bara rann och rann och rann. Jag berättade iallafall (hör och häpna) för honom att jag mår väldigt dåligt privat och att det är anledningen till att allt är som det är, och då förstod han. Han tyckte jag skulle gå och prata med någon och om jag hade funderat på det och då sa jag något i stil med att det känns så löjligt om jag skulle gå dit för där finns dem som har det värre. Han förstod återigen vad det var jag menade men tyckte att jag behövde hjälp, att jag har rätt att få hjälp, att jag inte förtjänar att må dåligt typ och en massa mer. Berättade som sagt var inte vad problemet var utan att jag har problem och mår väldigt dåligt.
Jag ska på utvecklingssamtal den 8e april med mamma då och jag hoppas att han inte nämner någonting om detta eftersom hon inte verkar veta eller förstå att jag mår väldigt dåligt. Samtidigt hade det varit "skönt och kul" om hon hade fått reda på det av honom och där hade hon suttit som ett frågetecken typ..
Men iallafall, nu ska min mentor ta detta vidare med specialpedagoger och så ska dem prata igenom och komma fram till saker, så undra vad som kommer hända nu härnäst..
Åh pallar inte att mamma mår dåligt. Får sån grov ångest och tankarna går på högvarv. Jag har aldrig tid till att själv bara må dåligt, för det är fan alltid någon som mår lite dåligt som man måste bry sig om som fan men som man inte får ett skit tillbaka ifrån sen. Hatar att det alltid är så synd om alla andra förutom mig själv. Menar såklart inte min mamma nu!!
Har ångest över dem 2 frallorna jag åt innan. Har inte en aning om varför jag åt dem. Tröståt lite kanske.
Åh pallar inte att mamma mår dåligt. Får sån grov ångest och tankarna går på högvarv. Jag har aldrig tid till att själv bara må dåligt, för det är fan alltid någon som mår lite dåligt som man måste bry sig om som fan men som man inte får ett skit tillbaka ifrån sen. Hatar att det alltid är så synd om alla andra förutom mig själv. Menar såklart inte min mamma nu!!
Har ångest över dem 2 frallorna jag åt innan. Har inte en aning om varför jag åt dem. Tröståt lite kanske.
Har varit en jobbig dag idag och än verkar det fortsätta. I skolan kollade vi på film hela förmiddagen och sen blev det lunch och liunchkonsert. Därefter blev det idrott och ensamble. Slutade tidigare från ensamblen och 1 eller 2 av mina ensamble medlemar sa till mig " du är som ett em7" "sjukt svår att förstå sig på" och när jag frågade vad han menade så sa han att jag var svår att förstå, att ena dagen är du glad och den andra sur. Jag svarade han att jag inte alls är sur. Blev irriterad och gick därifrån. Har redan stort komplex för mitt ansikte, att det är så runt, fet och att jag är ful. Kan se sur ut och det är det jag tror han menar. Jag kan inte hjälpa det att jag ser sur ut!!! Har mått dåligt av det sedan dess. När jag kom hem blev det stuvade fullkornsmakaroner och 1 korvbit. Spydde upp det direkt, skönt. Nu precis så fick jag min mamma att gråta konstigt nog. Hon ifrågasatte mig och jag sa "jag åker fan flera bussar än vad du gör så ifrågasätt mig inte" eller något sånt och då reser hon sig plötsligt upp och går iväg och gråter. När jag öppnar dörren sen säger hon att hon inte gillade tonen jag använde när jag sa det och att det "trycker" ner henne. Hon sa att hon är rädd att bli sjuk igen som hon blev för 10 år sedan (hemskt var det!!) och att hon tydligen är inne i en dålig period. Jag sa att hon får specificera sig men det gjorde hon inte. Sa emot henne lite för hon har lovat flera saker som hon inte sedan har hållt till mig så drog upp det och typ att min bror kan sitta och kränka mig och trycka ner mig som FAN men inte gör ni någonting. Allt slutade med mina tårar fortsatte att rinna ner (Läs: gör fortfarande) och hon gick ut och rökte. Vet inte riktigt vad jag ska säga om detta.. Hon överreagerade tycker jag men absolut kan jag förstå att man blir ner tryck som jag flera gånger känner att pappa och min bror kan göra. Men aja, vet inte vad jag ska göra. Har prov imorgon men är inte det minsta sugen på att plugga nu, funderar på om jag ska ut och gå istället. Är så sugen på att skära mig, men ska låta bli.
I söndags så var jag med vänner. Dem åt pizza, tacos, kakor, läsk, godis, chips och choklad men jag åt ingenting. Drack några klunkar coca cola zero! Satt bara och tänkte på hur många kalorier dem fått i sig nu och att jag alerig hade kunnat äta allt det dära, jag hade haft sån ångest!! Åt inget godis överhuvudtaget den dagen trots det fanns hemma med. Igår så blev det heller inget godis och ingen läsk heller. Nöjd! Hade dans på morgonen och jag åt för ca 500kcal. Idag siktar jag på en lika bra dag. Försöker att äta fler mål men inte så mycket. Blir 2 knäckebröd med 1 skinkbit på morgonen, lite lunch i skolan, middag när jag kommer hem och kvällsmellis bestående av 2 knäckebröd och 1 skinkbit och eventuellt lite vindruvor eller någon annan frukt. Är jag hungrig annars på dagen blir det frukt eller något knäckebröd till. Har tänkt att inte äta pasta, potatis, bröd, yes you get it denna veckan eller överhuvudtaget. Kanske blir fullkorn någon dag men annars så ingenting.
Jag går med så mycket tankar och funderingar i huvudet. Jag sprängs snart. Jag går igenom mina dagar med tårar i ögonen. Jag är så trött på att låtsas att allting är bra. Jag är så trött på att känna såhär. Innan har jag haft riktig dödsångest, jag har varit så rädd för döden. Men nu känner jag att jag inte är det längre. Visst får jag dödsångest när jag åker bil snabbt eller tanken av cancer men annars så nej. Vad är det för tecken egentligen? Att gå från riktig rejäl dödsångest till nästan inget. Trodde jag aldrig skulle kunna säga det. Men det hade varit så skönt att få lämna denna sidan och bege mig till det andra lugna sida. Där det inte finns något rätt och fel. Där man inte behöver bry sig. För så som jag mår, vill jag inte leva. Jag känner att jag är färdig på någotvis även fast jag bara är 17år. Det finns ingenting jag glädjs av på riktiigt. Verkligen inget. Jag vet vad jag vill och ha men det räcker inte. Mina dagar går ut på att göra fake leenden och att överleva dagen. Och vad är det för liv egentligen? Inget bra liv överhuvudtaget. Jag är så trött. Trött på allt.
kommentar- Är inte så jätte nöjd över dagen med tanke på godiset som var onödigt. På shapeup stod det att man brände 450kcal men jag avrundar ner lite. Hyfsad dag. Som ni kanske märker så mår jag inte speciellt bra, det finns perioder då man mår kasst och perioder då man mår "helt okej". Dock är det väldigt få bra perioder. Nu är en dålig och jag vill bara försvinna. Jag vill dricka mig redlöst full och det ska jag göra på lördag. Få släppa tankarna och bara vara borta för en kväll.
Jag kommer att köra på att äta mer knäckebröd och träna mycket. Jag känner mig tjockare och fulare än vad kag gjort på länge och nu får det fan vara nog. Jag är trött på att se ut såhär. Jag vill vara smal och snygg så han kanske tittar lite extra. Han är min motivation. Jag ska bli smal och snygg. Jag ska visa han att jag med kan. Jag är varken lycklig eller glad och jag kommer inte ens ihåg när jag var det sist. Illa nog. Det är fan på tiden att jag blir det. För jag vill inte leva om jag ska må såhär.
även fast jag älskar att se dig hatar jag det så djävulskt mycket ändå just för du påminner mig om hur ful och tjock jag är. Att jag aldrig någonsin kommer förtjäna att ha en sån fin kille som du.
middag- 1 port fullkorns makaroner och köttfärssås
övrigt- 1 äpple, 5 ballerina
träning- Gå från och till bussen, gått från en skola till en annan, plankan 1 min
kommentar: Olyckligtvis prickade mamma och skolan in spaghetti samma dag men bytte vit spaghettin mot fullkornsmakaroner hemma iallafall. Blev som sagt var mycket spaghetti idag men vad ska man göra. Kunde varit värre. Onödigt med dem ballerinakexen! Och blev inte direkt någon träning idag. Men imorgon kommer jag gå en heel del!!
Har varit en dålig dag igår men idag hoppas jag på en mycket bättre! Ska tilll emporia imorgon med Je&Mj och shoppa lite vilket jag har sett fram emot galet mycket! Hoppas jag massa fint.
Shoppa är bland det bästa jag vet och det är inte mycket som slår känslan av att veta att man har flera nya plagg i garderoben som vänta. Lycka. Något jag iallafall blir glad för. Även fast det inte är lätt att gå i en massa affärer utan att känna den hemska ångesten. Ångest över att man inte vill testa dem där snygga byxorna för man kommer se tjock ut med dem största låren, ångest över att man är rädd för att se för stor, tjock och ful ut i den där snygga tröjan/toppen, ångest över att se ett snyggt linne men som man inte vill testa för ens tjockisarmar. Ångesten över att kläderna inte sitter som man vill att dem ska sitta, ångesten över att andra passar bättre i kläderna än en själv. Alla andra kan, men inte jag. För jag är för ful och tjock. Sjukt att man inte ens kan gå i affärer förrän ångesten kryper fram.
